Läkemedel mot reumatiska sjukdomar kan bromsa och lindra

Reumatiska sjukdomar som reumatoid artrit och psoriasisartrit går i dagsläget i de flesta fall inte att bota. De är vad man kallar för kroniska sjukdomar. Men med hjälp av olika typer av behandlingar kan sjukdomen både bromsas och lindras vilket gör det möjligt att leva ett så gott som normalt liv med reumatism. Tillgång till väl fungerande läkemedel är en stor del i kampen mot reumatiska sjukdomar, men vi får inte glömma vikten av prevention och hjälp till självhjälp. Läs mer om vad du själv kan göra för att leva ett så bra liv som möjligt med din sjukdom.

Syftet med läkemedelsbehandling är att dämpa inflammationen i lederna så mycket som möjligt och på så sätt förhindra att lederna skadas. Då minskar även stelhet, smärta och trötthet och du får bättre muskelstyrka och rörlighet. Man ger ofta en kombination av läkemedel och det är troligt att du får prova på olika mediciner för att hitta en behandling som passar.

Välmående

Olika typer av läkemedel mot reumatiska sjukdomar

En vanlig första behandling är ett långtidsverkande antireumatiskt läkemedel, tillsammans med en smärtlindrande och inflammationsdämpande medicin. Ofta kortisontabletter i låg dos under en period i väntan på att det antireumatiska läkemedlet ska börja verka. Här går vi igenom de olika läkemedelsgrupperna.

Smärtlindring tar bort smärtan

Smärtstillande läkemedel hindrar smärtsignalerna från att nå fram till hjärnans smärtcentrum. Det är nämligen först när smärtsignalerna från lederna når hjärnan som du blir medveten om att du har ont. Det finns många olika smärtdämpande mediciner, både receptbelagda och sådana som du kan köpa själv på apotek. 

De vanligaste receptfria medlen innehåller paracetamol. Om du använder paracetamol på rätt sätt, i rätt doser, är risken liten att du får biverkningar. Om du tar större dos paracetamol än den som rekommenderas finns en viss risk för leverskada. Den risken ökar om du dricker mycket alkohol.

Andra smärtstillande läkemedel är opioder. Svaga opioider har något kraftigare smärtstillande effekt än paracetamol. I vissa fall kan smärtan vara så kraftig att det behövs starkare opioider, till exempel morfin. Den typen av läkemedel används till exempel efter ledoperationer, men även vid svår smärta av ledgångsreumatism. Det finns dock en risk för att bli beroende av opioider. 

Kortison dämpar stelheten och verkar inflammationsdämpande

Kortisonläkemedel liknar kroppens eget kortisol och fungerar på samma sätt, men har framställts på konstgjord väg. Kortison minskar bildningen av olika ämnen som är verksamma vid inflammationer och dämpar på så sätt inflammationen.

Många med reumatoid artrit (RA) får en låg dos kortison under den första tiden av sjukdomen. Studier har visat att de som fått kortisonbehandling i upp till två år efter diagnos har mindre ledskador på sikt. Kortison fungerar också bra som lokal behandling eftersom det kan sprutas direkt i den led där inflammationen är som värst.

Antiinflammatoriska läkemedel minskar inflammationen och smärtan

En läkemedelsgrupp som ofta används vid reumatiska sjukdomar kallas NSAID eller COX-II-hämmare. De dämpar smärta, svullnad och stelhet genom att hämma bildandet av prostaglandiner. Prostaglandiner är ämnen som är bildas i ökad mängd vid inflammationer. Det finns många preparat i den här gruppen, som fungerar olika bra för olika människor. Ibland lägger man till kortison eller DMARD (se nedan).

Antireumatiska läkemedel motverkar inflammationen

Denna stora läkemedelsgrupp brukar kallas DMARD. Det står för "Disease Modifying Anti Reumatic Drugs", vilket betyder att de kan påverka och bromsa sjukdomens förlopp. I denna grupp ingår både biologiska och icke biologiska läkemedel. Det finns flera olika icke biologiska DMARD med olika verkningsmekanismer. Man brukar dela upp dessa i konventionella och målinriktade syntetiska DMARD. Målinriktade syntetiska DMARDs är den nyaste typen av antireumatisk behandling och kan tas både med och utan konventionella behandlingar. Exempel på dessa är JAK-hämmare.

Målet med behandlingen är att smärtan och stelheten minskar och förstörelsen av lederna bromsas upp. Flera läkemedel verkar långsamt, det kan ta från några veckor till flera månader innan man känner av effekten. Effekten avtar ibland med tiden och man måste då byta eller lägga till en annan behandling.

Biologiska läkemedel blockerar inflammationen

Biologiska DMARD är en grupp som innehåller flera olika typer av läkemedel, men den första typen kom i slutet på 1990-talet och var TNF-hämmarna. De neutraliserar en inflammatorisk signalsubstans, ett cytokin, som heter TNF-alfa. Det finns idag flera andra biologiska läkemedel som blockerar andra inflammatoriska vägar och andra cytokin i kroppen med samma resultat. Många patienter med reumatisk sjukdom märker en dramatisk förbättring med minskad svullnad och stelhet av lederna. Inflammationen vid ledgångsreumatism drabbar inte bara leden utan hela kroppen, vilket kan göra att du blir trött, nedstämd, går ner eller upp i vikt, får svagare muskler och benskörhet. När inflammationen blockeras minskar ofta dessa besvär också.

Behandlingen följs hela tiden upp

Behandlingen följs upp för att se om den fungerar bra. Om inflammationen har dämpats visar blodprover att den så kallade sänkan, SR, och snabbsänkan, CRP, har sjunkit. I många fall kan också nedbrytningen av brosket i lederna bromsas eller stoppas. Detta kan undersökas med hjälp av röntgen, magnetkameraundersökning eller ultraljudsundersökning av lederna. Om behandlingen inte fungerar som den ska kan du antingen få högre dos eller byta läkemedel.

Vissa mediciner kan orsaka biverkningar. Därför får du lämna blodprov regelbundet. Det kan hända att du få göra ett uppehåll med läkemedlet eller minska dosen.

Fråga alltid din läkare

En del av de smärtstillande medicinerna är receptfria. Dessa ska dock inte kombineras med andra smärtlindrande medel, och dosen ska inte höjas utan att först ha talat med läkare. En för hög dos ökar risken för biverkningar och kan vara farlig. 

Alla läkemedel kan ge oönskade effekter. Ibland minskar biverkningarna när du har tagit läkemedlet en tid. Om du har besvärliga biverkningar ska du kontakta din läkare. Dosen kan behöva ändras eller så kan du få prova ett annat läkemedel eller kanske en helt annan typ av behandling.

Published 2019-11-29 | Ändrad 2020-05-22
PP-INP-SWE-0053 Dec 2019