Så ställs diagnosen ledgångsreumatism

Läkaren väger samman patientens beskrivning av sina besvär med det man hittar vid en ledundersökning, resultat av blodprover och ibland röntgen. Sänkan (SR) eller snabbsänkan (CRP) kan vara förhöjda och blodvärdet (Hb) kan vara sänkt. Hos cirka 75 procent av patienterna med ledgångsreumatism kan den reumatiska faktorn (RF) påvisas (som dock även kan finnas hos friska individer eller vid andra sjukdomar) och nästan lika många har CCP-antikroppar.

Så ställs diagnos av ledgångsreumatism

Hur behandlar man ledgångsreumatism?

Läkemedel mot smärta och stelhet, som paracetamol och NSAID (inflammationsdämpande), används tidigt i behandlingen. Exempel på NSAID är läkemedel som innehåller ibuprofen, naproxen eller diklofenak. Den som tidigare har känslig mage kan prova vidareutvecklade läkemedel som minskar risken för magbiverkningar. Om de inte ger tillräcklig effekt finns mediciner som har en mer långverkande och kraftfull verkan mot inflammation och angrepp på leder. Ett av dessa läkemedel heter metotrexat, och det fördröjer tillväxten av de celler som orsakar inflammation. Det ges en gång i veckan som tablett eller injektion. Andra läkemedel som dämpar inflammation på lång sikt är sulfasalazin och leflunomid. Kortison kan ges i tablettform, eller som injektion i en eller flera leder och oftast i kombination med annan behandling. Patienter med ledgångsreumatism har under det senaste decenniet fått tillgång till så kallade biologiska läkemedel. De består av antikroppar eller andra proteiner som hämmar immunceller eller dess signalämnen, vilket minskar inflammation effektivt.

Hur ser framtiden ut?

Den mer aktiva behandlingen som numera tillämpas gör att allt färre drabbas av felställningar i händer och fötter. Nya metoder som gör det enklare att ställa diagnos förbättrar också möjligheterna att ge rätt behandling i tid. Genom stora satsningar de senaste åren har framstegen inom reumatologisk forskning förbättrat livsvillkoren för reumatikerna. Mycket talar för att läkemedelsbehandlingen kan bli ännu mer specifik och effektiv – men den måste kombineras med andra insatser. Till exempel undervisning om sjukdomen och kroppen, regelbunden träning och vid behov hjälpmedel. Denna hjälp förmedlas av läkare tillsammans med medlemmarna i specialiserat reuma-team (sjukgymnast, arbetsterapeut, sjuksköterska, kurator/psykolog, samt ibland ortoped/reumakirurg och ortopedtekniker) på reumatologiska enheter och sjukhus över landet.

Eftersom inflammation kan påverka blodkärlen negativt är det viktigt att sköta sig när det gäller kost, vikt och rökning. Rökning kan bidra till insjuknande i ledgångsreumatism och ge en mera svårbehandlad sjukdom. Det är därför viktigt att sluta röka.

Läs mer på www.pfizerhalsa.se/sluta-roka »

PP-ENB-SWE-0401 feb 2016

Relaterade länkar